The Iron Age agricultural structure was more based on animal husbandry than the growing of crops. The Iron Age farmers of what was to become Sweden kept several types of animals. The two most important ones were cows and sheep. From the cow they could get several products, obviously milk, which was mainly not for drinking but for making butter, cheese and other dairy products. The cow also was a source of meat and furthermore people could use the hide for making leather products like shoes, pouches, belts et cetera. The cow´s horns were used as drinking vessels. Finally, also the manure was important. Of course it was spread on the fields as a fertilizer, but it could also be applied on the inside of house walls as a type of insulation material. Finally, in its dry form, people used it as fuel. Due to colder and moister weather conditions during the Pre-Roman Iron Age (500 B.C. - 0), farmers of Scandinavia had to keep animals indoors during the winter. This led to a more intense collection of manure, which was used as fertilizer. Thus also cultivation was intensified.
From the sheep, people got wool for making clothes as well as meat. From sheep's milk you can make wonderful cheese. Also the hoofs could be used for making glue, the bones for making flutes and combs and the brain of the sheep was used for tanning leather.
Other complementary animals were goats, kept mainly for milk and meat, and pigs. Pigs are fairly cheap to raise since they can be fed with kitchen waste and tend to find food more or less where ever they are. During the Iron Age, after 500/600 AD there is a rise in pig husbandry, in particular in richer settlements in southern Scandinavia.
The horse during the Iron Age was very similar to the modern Icelandic one. It was used mainly for riding and pulling wagons. The horse was also a holy animal in Scandinavian religion. Therefore, you seldom find horse bones on settlement sites. Instead, horse bones are found on sacrificial sites where the horse meat was cooked and shared in a sacrificial meal. The horses head and hoofs were sacrificed to the gods.
Fairly new animals during the Iron Age were geese hens and cats. All three of them became part of Scandinavian farming cultures during the first centuries AD. This probably had to do with Scandinavian contacts with the Roman Empire
Of course people also kept dogs, which is our oldest pet, or even companion through the ages. New DNA-evidence show that the dog has followed man for tens of thousands of years.
Vilka djur hade människorna under järnåldern (SE)?
Järnålderns bondeekonomi var mer inriktad på djurskötsel än på odling. Järnåldersbönderna i det som skulle bli Sverige höll flera typer av djur. De två viktigaste var kor och får. Från kon kunde man få flera olika produkter. Mjölken är en given sådan, men den var nog främst inte för att dricka utan för att förädla till smör, ost och andra mejeriprodukter, t ex fil. Kon gav också kött och dessutom kunde man använda kohuden för att göra läderprodukter såsom skor, pungar, bälten etc. Kohornen användes som dryckeskärl. Slutligen var också gödseln viktig. Naturligtvis kunde den spridas på fälten, men den kunde också användas för att isolera husen med invändigt. Slutligen, i sin torra form, kunde den användas som bränsle. P.g.a. kallare och fuktigare klimat under förromersk järnålder (500f.Kr. - 0), började de skandinaviska bönderna att stalla djuren under vintern. Detta ledde till att gödsel lättare kunde samlas in för att sedan användas på åkrarna. På så vis intensifierades också odlingen.
Från fåret fick man, förutom kött, ull för att göra kläder. Fårmjölken användes också bl a för att göra ost. Dessutom kunde man koka lim av klövarna och framställa kammar och flöjter av fårben. Fårhjärnan användes för att garva skinn med.
Andra, mer komplementära djur, var getter och grisar. Grisen är ganska billig i drift dels därför att den kan utfordras med köksavfall, dels därför att den tenderar att hitta mat var den än befinner sig. Under järnåldern, efter 500- / 600-talen, ser man en ökning av grisuppfödningen, främst på rikare bosättningar i Sydskandinavien.
Hästen under järnåldern var mycket lik dagens islandshäst. Den användes främst som riddjur samt för att dra vagnar. Hästen var dessutom ett heligt djur i den nordiska religionen. Därför hittar man sällan hästben på boplatser. Istället finner man sådana på offerplatser där man lagade till hästköttet som delades av offerdeltagarna. Hästens huvud, hovar och svans offrades till gudarna.
Gåsen, hönan och katten var tämligen nya djur i järnålderssamhället. Alla tre blev naturliga delar i jordbrukskulturen under de första århundradena av vår tideräkning. Detta berodde förmodligen på kontakter med det romerska riket.
Naturligtvis hade människorna på järnåldern också hundar som ju är vårt äldsta husdjur eller t.o.m. följeslagare genom århundradena. Nya DNA-analyser visar att hunden följt människan under tiotusentals år.
